De första helikoptervändorna tittade getflocken upp i skyn som om de undrade vad det var som störde middagsfriden. Korna gick på andra sidan ån och betade fridfullt. Hästarna var tillfälligt i lilla hästhagen, viftande på svansar och ruskade på sina huvuden för att bli av med knotten. Är säker på att de önskade att mygghelikoptern åtgärdat knotten också…

Bockarna Alfred och Amos steg värdigt ut ur sitt hus, promenerade i maklig takt upp till åkern som för att välkomna det ovanliga flygfäet ovanför trädtopparna.

Hönsen hade redan gått in för dagen och ankorna väntade på middag. Inte ett enda majsgranulat landade på deras tallrikar!

En fyrbent varelse hade öron och ögon, hela kroppen, på helspänn. Liksom bara väntade på en ok-signal från mig. Kunde inte hålla sig.
-Näe, matte, det här går inte. Det är ett stort uppdrag, det känner jag på mig. Jag sviker dig, jag struntar i dina order. Det här måste tas på största allvar! Matte!!! Nu går jag. Nä, jag springer!

Tildri, den anställde isländska fårhunden, fullkomligt stormade ut i stora hästhagen och skällde rasande ut den stora ”fågeln” på himlavalvet. Och han lyckades! Den flydde österut.
-Matte, nu var jag väl duktig? Såg du vad jag kunde? Jag jagade bort pippin!

När helikopetern varit förbi en fem-sex gånger gav Tildri upp. Han satt faktiskt alldeles tyst och stilla mitt i hagen och bara tittade uppåt de sista vändorna. Hoppas det håller i sig när det gäller talgoxar och blåmesar också. Fast jag vill att han ska jaga bort rovfåglar… …och mygg.

Idag har det mesta av skruvar, öglor, block, flagglinor, hyllor, sopkvast, “godiskastrull” mm kommit på plats i mjölkningsrummet. Tror du jag har mjölkat idag då? Näe. Det blev inte idag heller. Och snart är det ju slut med ost!!! Kan inte förstå att igångsättningsmotståndet är så svårbemästrat. Det handlar ju “bara” om att lära getterna nya rutiner kring mjölkningen. Och att lära mig själv. Det blir nog bra vilken dag som helst. Har i alla all invigt och provgått. Inte jag men några getter. Det fungerade! Luckorna drogs upp som det värsta storsegel och getterna var med på galoppen omedelbums. De studsade upp på gången och fick som belöning stoppa in huvudet i ätfronten och fastna med huvudet. På andra sidan hägrade en skvätt kraftfoder. Precis som i gamla lagår’n.

En annan som provgått i ligghallen är Ralf, vår lilla björnungekalv. Efter utfodring och halmning igår släppte vi lös honom innan getterna kom in igen. Det är fantastiskt att se att en kalv kan ha sådan respekt med sig att nyfikna och påflugna getter springer undan. Det verkar som om Ralf då inte kan låta bli att springa ett extra varv… Tidigare på dagen hade Ralf besökt de sina. Han får ju inte tro att han är den fula ankungen så husse tog honom på en promenad till pappa Masen, moster Ester, broder Håkan och Otto Zetterberg. De var snälla och fina med honom, känns tryggt inför återförandet.

Under söndagen gick Framtidsveckans andra dag av stapeln. Vädrets makter var oss nådiga, strax efter stängning kom regnet. Innan dess sken solen och värmde faktiskt lite grann, där på ljugarbänken. Värmde gjorde också alla två miljoner killingar! Värmde i själen. Några besökare hade tur att få se en födsel. Det var en av unggetterna som plötsligt fick för sig att få sin första killing. Allt gick bra och den pyttelilla getungen fick flytta in i eget bås med sin mamma. Där fanns redan ännu en nybliven mamma som hade fått sitt barn på morgonkvisten.

Vilka möten det kan bli när människor samlas! Besökarna var från vitt skilda delar av Gästrikland. Några ända från storstan. De var visserligen på besök “hemma” men ändå. En man var från Jämtland och blev glad över att slippa åka så långt för att köpa getost…

På sikt kan denna dag utmynna i ett samarbete kring sk “Grön rehabilitering”. En av besökarna jobbar som livscoach. Ganska lika som “Stilla Upplevelser”, bara vara turism. Jag skriver i min marknadsföring: “Prata med en get och få en vän för livet”. Trasiga människor behöver absolut kravfria vänner. Då passar en get bra. Ja, ett krav är att man kliar geten förstås, och sitter nära, nära. Men det  gör bara gott!

Nu är det en ny vecka, ny dag, nya tag. Framtidsveckan under Omställning Gästriklands paraply fortsätter t o m nästa helg. Många arrangemang att besöka eller delta i.

Vill du återigen besöka sydligaste Norrland – kom till Gysinge och Kafé Nyfiket på söndag, 22 april. Då avslutas Framtidsveckan med en Mat- och Miljödag. Försäljning av lokala produkter samt intressanta föreläsningar.

Välkommen till Nedre Dalälven!

Idag (igår, lördag) skulle jag ha börjat mjölka. Visserligen lite försenat men ändå. Tyvärr fick jag feber i torsdags så jag orkade inte. De Laval har varit här i många timmar och satt ihop en begagnad mjölkanläggning. Nu tänker jag inte lyfta en massa mjölk längre. Den ska flöda genom röret till ystgrytan och bli till härliga ostar. Inget bråk och krångel vid in- och utsläpp till mjölkning. Förhoppningsvis. Man vet ju aldrig med getter…

Mjölk- och mjölkningsrum ska städas ordentligt och målas. Borde väl redan vara gjort men det har inte funnits tid. Har också varit lite för kallt för målning. Och det underlättar förstås om man har färg hemma.

För övrigt är det vår i luften. Häromdagen var det riktigt varmt men, “man ska svettas in våren o frysa in hösten”… Man blir sugen att stoppa frön i jorden nu på en gång. Skulle förmodligen gå i våra cementrör. Antar att de håller en viss värme fördelat på ett dygn så det skulle nog inte frysa i första taget. Det är svårt att vänta. Borde dock redan ha sått paprika och chili. De behöver lång tid på sig. Kanske inte är försent än. Eller så får man vänta på “left overs” från släkt o vänner. Kan ju byta med någon produkt från gården.

Det första ankägget har kommit! I veckan låg det ett vackert grönskimrande ankägg i ett nygjort rede i ena hästspiltan! Så glad jag blev! Har saknat de kraftiga äggen som gör den bästa sockerkakan. Får jag ihop tillräckligt många kan jag snart börja sälja igen.

Hönsen njuter av att få komma ut ur sitt vinterhus och sandbada överallt. De fortsätter att underminera marken vid folkvagnsbussen och verkar redan ha kommit på var de ska tjyvlägga sina ägg. Idag hade ett par hönor vandrat iväg tvärs över gården ända till getlagårn. Ankorna brukar också gå hitåt ibland. Det är nog för att de hör vattnet forsa i ån. Än så länge har de inte vågat sig dit. Såg deras mindre kusiner, gräsänder, i ån häromdagen. Fast det har jag inte talat om för dem…

Nu är klockan natt – igen – och det är ny tid, sommar tid. Förlorade just en timme så nu är klockan 3. Tror jag. Välkommen till killing gänget!

Jag kan nog skylla på något. Att jag inte skriver oftare alltså. Beror helt säkert till stor del på att jag tänker ta roliga bilder som ska höra till texten. Men jag glömmer bort… Eller så har jag hakat upp mig på att jag hade en fantastisk formulering till ett helt stycke i huvudet när jag körde bil någonstans. Observera: hade. Nu är texten borta ur skallen och då är det kört några dagar till.

Fast jag är bra på deadlines. Fråga mina kollegor på lönearbetet. Jag kommer inte för sent men så sent jag kan. Det jag lovat och tagit på mig att göra levereras inte för sent men nästan. Kanske en hel sekund före. Om jag någon gång söker skrivjobb borde jag kanske inte nämna att jag har en blogg på egen hemsida. Vem vill anställa någon som inte kommer sig för och har svårt med deadlines?

En liten getunge har vi fått. Alldeles för tidigt. Det var en fjortisget som rände med herrarna i hagen. Förmodligen rymde de till varandra. Vill minnas att det var lite spring i gången i gamla lagårn i fjol. Ja, ja, det reder sig nog. Vill bara att alla de andra väntar en månad till så jag hinner få färdigt mjölkningsrummet osv. Väntar på leverans av en ätfront. Kan inte sätta upp rörmjölkningen innan jag vet hur det blir.

Det blev rör och inte en ny spann. Valde länge och väl men insåg att jag inte blir yngre. Att lyfta 20 L spannar och sila ner i mjölktanken är för tungt. Hade kunnat hitta på någon snillrik lösning men det kändes enklare att köpa den begagnade anläggningen som låg nerplockad på några lastpallar. Ibland ångrar jag mig lite men, som sagt, man blir inte yngre.

Igår har jag återinvigt mejeriet. Städat och ystat bredbar ost och feta. Det var såååå kul att ysta igen! Har haft uppehåll sen i november. Getterna är ju i sin nu men jag hade mjölk i frysen. Har tänkt köpa komjölk och göra blåmögelostar för nu har jag varit till Jämtland på kurs och lärt mig det. Fast kursen tänker jag skriva om en annan gång. Ett annat år.

Getterna mår prima. De går ut i sin rasthage och solar eller bara tittar längtansfullt till de stora hagarna. Vänta bara, snart är det midsommar! Det går för runt. Ett kretslopp där allt och alla har en viktig roll. Hönsen har vågat sig ut på snön och ankorna värmer sina fötter genom att ligga på dem. Korna mumsar på GROT efter gallring i betesmarkerna och hästarna står och sover längst ner i hagen. Hundarna far omkring i snön så det står härliga till och katterna springer ut och in hela tiden.

Dä ä gött å leva!

PS
Hä vart ingen bild idag heller…
…men skrev gjorde jag i alla fall!

Vi sparade några granar till en annan dag. Kan ju bli för mycket av det goda även för en get… Idag får de fylla magarna med smaskigt hösilage. Men, barnasinnet lämnar aldrig en get. Tvillingtjejer från i fjol tycker nog de är störst bäst och vackrast i Alfreds gäng.

Nu bär det av mot Oviken ost. Alldeles för mycket försenad avfärd men de som känner mig är förmodligen inte förvånade… Fick hjälp av biodlar’n med en krånglande vattenkopp och sådana erbjudanden tackar man inte nej till. Då kommer man hellre senare. Blixten ska få semester från anställde Tildri en vecka. Lugnt och skönt tror jag han tycker. Tildri riskerar dock att bli lite bortskämd …

Återkommer nästa vecka från republiken Jämtland, fullproppad med nya ostidéer främst inom kategorin blåmögel. “Jamtland, jamtland jamt å ständut!”

Vi hade en fin och trevlig dag. Biodlar’n kokade gott kaffe. På grillen i stället för “vanlig” kaffekokareld då det blåste lite för mycket. Det är något speciellt med kokkaffe utomhus, eller hur?

Husmormor fixade och donade. Lånade ut sin kamera, tack.

De första besökarna kom alldeles vid kl 11, släpandes och dragandes några fina granar. Succé direkt! Det var rysligt halkigt på hela gården varför rännulvar (sparkar), kälkar och avlagda pulkor kom väl till pass.

Getterna uppförde sig som bara getter kan: Mycket tacksamhet och kärlek till alla. Överfall på ätbar gran. Klia mig NU! Sluta inte! Jag vill stå nära, gärna sitta i ditt knä. Nämen, vart går du nu då? Kom tillbaka! Ta med en ny gran. Gott! Mums! Nu är du min vän. För alltid.

En Stilla Upplevelse-kollega uppfann fortsatt liv för grantoppen. Hon skapade en korg för t ex talgbollar till fåglarna. Jättefin!

Grillkorv och ölkorv. Getost och honung. Mot slutet blev det kolbullar. Nästa år lagar vi det från början. Då ska jag komma ihåg lingonsylten …

Med assistans av hela familjen och Tildri gick allt lugnt och smärtfritt tillväga. Hästarna fick flytta in i stallet, grindar mot fägår’n, boysen på byvägen, dotra med “godishinken” med riktning nylagår’n och mannen med Tildri i koppel. Vill ju inte att flocken skulle spridas åt alla håll…

Innan dotra med hinken blev överfallen av godissugna getter upptäckte de att maten redan var serverad i de nya foderhäckarna. Vi stängde dörren och bara njöt av att se hur nöjda djuren blev. Nu väntade viss sortering. Amos och Alfred måste vara i varsin fålla, småbockarna från i somras får finna sig i att ha ett eget hörn och bara få titta på. Mammor och barn till Alfred. Resten kvar hos Amos.

På med vattnet, men, det kom bara till en av vattenkopparna… Hmm… Kanske det tar tid att fyllas. Inget vatten i mejeriet än. Kan inte ha frusit då vi släppte på vattnet alldeles innan vi tog in getterna. Hmm… dåligt tryck? Ingen ork att ta reda på orsaken idag, det får bli dunkar o hinkar så länge.

Lämnade de nyinflyttade en stund. Gick tillbaka för att släcka lyset men då blev de så oroliga att jag knäppte på lamporna igen. Så kan det ju vara på ett nytt sovställe. Det tar tid att bo in sig.

I morgon ska alla skruvöglor sättas fast i väggen både inne och ute så att grindarna står stilla. Ska flytta grindar jag haft i gamla lagår’n så getterna får en liten rastgård utanför sin stuga. Och till sommaren blir det direkt utgång till hagarna. Någon som volonterar till att stängsla?

Här på gården gick nyårsfirandet ganska lugnt till. Förutom grannarnas raketer och smällare som skrämde den “farliga” vallhunden. “Alla getters skräck” var märkbart orolig och kröp tätt intill husse och matte. Det gick över, tack och lov. Hur skulle det annars bli?

Då var det värre med de alldeles för tidigt ankomna svanarna. Förmodligen sov de gott på sina dun och fjädrar då tredje världskriget brakade loss över ängarna runt ån. Vilket liv det blev på dem! Precis som den gången jag räknade till bortåt 250 svanar på åkern bakom Löten.

Nu har elvärmen kopplats till vattenkopparna i nya gethuset och det är klart för inflyttning. Tänkte göra det idag (läs onsdag) men naturligtvis ringde Länsstyrelsen och ville komma och besiktiga ligghallen på torsdag (idag). Ok då. Sådana är reglerna. Getterna fick finna sig i att sova i den gamla lagården en natt till.
Har i alla fall laddat med två storbalar hösilage, en halmbal och några spånsäckar. Om Länsstyrelsen är välvillig och godkänner nystugan är det bara att sätta fart på getterna. Det blir som att flytta från en etta med kokvrå, utan balkong, till en femrummare på bottenvåningen med egen trädgård. Tildri – are you ready for work?

Enligt regelverket ska det finnas utrymme för att ta hand om sjuka djur. Det har vi planerat för i den isolerade delen. Man bygger ju alltid för litet men just nu känns det rummet väldigt stort och framförallt högt i tak. Kan inte rå för att det sprutar tokiga idéer hela tiden. När ska min hjärna lugna ner sig?
Den här gången handlar det om att inreda ett hörn för människor (inte getter) och hyra ut den delen under rubriken: “Bo i getlagård”. Jag är helt säker på att det skulle gå. Tänk att få somna till ljudet av tuggande mular och förnöjt snarkande getter. Och vakna till smällarna av att de stångas och slåss om att komma först till maten. Eller när jag slår igång mjölkeriet. Vaccumpumpen låter inte så trevligt förstås men det kan jag lösa.
Frukost kan serveras bland getterna, innanför grindar förstås annars blir man tvungen att dela med sig… Är det finväder kan frukosten intas en halvmeter från ån med forsens brus som ljuv musik.
Det kanske till och med går att få gäster som betalar för att få hjälpa till att mjölka? Och mocka. Hmmm… Den här idén släpper jag nog inte.

Getterna kommer inte att vara stilla. De kommer att vimsa överallt för att inte missa den godaste granen. Först äter de barren. Sedan barkar de varenda millimeter av granen, stammen och alla grenarna. Är det någon gren som är lite mjukare, särskilt längst ut, äter de upp hela!

En “gammal” kobonde sa till mig en gång att han fällde en ganska stor gran i kohagen inför varje vinter. Det skulle skydda mot parasiter i korna. Ja, inte att han fällde en gran utan att korna gnagde och barkade granen under vintern. Då fick de i sig ämnen som gjorde att parasiter inte fick fäste i djuren. “Äre sant så äre bra” som en annan av mina vänner, kogubbarna, säger.

Kobönder är bra att ha. Fast de börjar minska. Särskilt de som har något klokt att säga. De kogubbar som lärt sig av erfarenhet. Jag tror jag läste någonstans att det försvinner en mjölkproducent i veckan. Nog så viktigt att tänka på när man väljer mejerivaror i affären. Tänk globalt – handla lokalt. Vilket ord egentligen – mjölkproducent. Jag föredrar kogubbe.

MEN, nu kom jag ifrån ämnet:
Tjugondedag Knut. Det är en fredag men vi välkomnar alla ni med julgranar lördagen den 14 januari mellan kl 11.00-15.00 till en trevlig stund tillsammans på Norrlands sydligaste getgård!
Ring eller maila om du undrar något. Tills dess: Gott Nytt År!